Ensamhet

Idag är det dax för fotoutmaningen Vänner emellan som Maria O och hennes vän ordnar.  Ensamhet är ordet för denna gång.

wpid-wp-1448214699017.jpg

När jag är ute och promenerar går jag förbi detta hus. Det står där ensamt, har aldrig sett några människor där. Ensamhet kan vara jobbigt om det är ofrivillig ensamhet. I mina tankar kan jag se mig i detta hus upp krypen i en stor gosig fåtölj. Där läser jag en bok, dricker något gott och det sprakar ifrån brasan i kaminen. Denna sort av ensamhet är njutbar och ger lugn. Jag kan när jag vill ringa efter en vän och jag vet att familjen finns nära.

wpid-wp-1448214710005.jpgwpid-wp-1448214719149.jpg

Masker

image

Vem är jag? Vad vill jag med mitt liv? Frågor som dyker upp när livet saktat in.  De stora frågorna är svåra att svara på och svaret beror på vart i livet jag är. Dock bra att fundera en stund, men ej förlänge. Grubbel leder ingen vart.

Det surrar

image

Det surrar i min hjärna av tankar. Tankar om varför jag gick in i väggen. Tankar om hur ska jag gå vidare. Är det ”bara” att ändra sin tankar till mer positiva så kommer det att bli bra? Leva mer i nuet?   Hur gör jag för att ändra det som behövs och hur ska jag orka? Jag inser att det inte finns bara ett svar och inte bara ett sätt. Det svåra tycker jag är att komma underfund med vad just jag behöver. Jag har läst några självhjälps böcker och de ger mig snarare ångest än hjälper mig. Känslan av att jag ensam ska fixa så jag mår bra igen infinner sig. Bara jag kan styra tankarna så löser det sig! Är det verkligen så???

En sak som böckerna tar upp är att man ska se över sina måsten och borde saker. Det ska jag ta tag i. För vad anser jag är det viktigaste? Vilka saker kan jag faktiskt plocka bort? För vems skull gör jag alla dessa måsten och borde saker? Nu ska jag skriva listan.

Mössan

Vi har varit och firat min mamma på hennes födelsedag och pappa på farsdag. Pappa fick en mössa som jag sytt. Mönstret på mössan passade extra bra till min pappa när han är fågelskådare.

image

Det var kul att träffa mina föräldrar och alla som kom på kalaset, men energin tar slut så fort.

Jag började även fundera på hur svarar jag på frågan hur är det. Svarar jag att det är ganska jobbigt just nu, eller? Det känns så fel dels för att jag är på kalas och det ska ju vara kul. Dels för att jag möter människor som jag bara möter någon gång om året. Till vem berättar jag sanningen och till vem standard svaret bra? Jag tycker också att det är jobbigt att prata med alla om hur det är. På detta kalas blev det standard svaret bra och sedan börja prata om annat. Prat om hur jag verkligen mår tar jag med personer jag känner lite mer, med något undantag. Tycker dock att vi borde prata mer med varandra om allt som inte alltid är så bra lika väl som vi lyfter det positiva i våra liv.

Färdig

image

Äntligen är jag färdig med min Viajante (mönster av Martina Behm). Detta är min andra Viajante, min första blev för liten så den gav jag bort. På denna har jag bara minskat hälften av gångerna jämfört med mönstret. Efter blockningen blev jag riktigt nöjd.

image

Det har tagit tid att stick färdigt. Dels för att jag inte var nöjd med mitt färgval först och sedan har det kommit saker emellan. Så nu känns det gött i hela kroppen! Känslan av att slutfört projektet och att nu kunna släppa tankarna på det är underbart. Nu finns det plats i min överfulla hjärna för något nytt.